jeg savner

Jeg savner den tiden da krangler ikke var noe mer enn hvem som skulle være hvilken barbie. Jeg savner den tiden pappa var den eneste gutten i livet mitt. Jeg savner den gleden jeg hadde første skoledag. Jeg savner den tiden da jeg sovnet på sofaen og våknet opp i sengen min. Den tiden da det eneste som falt sammen var legotårnet jeg hadde bygget opp. Jeg savner den tiden smerte ikke var noe annet en et skrubbsår på kneet. Jeg savner da det ikke fantes baksnakking og alle var venner med alle.   Tiden da mitt største mareritt handlet om spøkelser og monstrer. Jeg savner da alt var greit når man sa beklager. Jeg savner den tiden da jeg ikke trengte å finne andre veier enn den hjem. Den tiden da det å være sterk ikke hadde annen betydning enn å slå noen i håndbakk. 

 

 

 

 

bilde og tekst av meg. 


  6 kommentarer på "jeg savner"

Postet av: Sabine
Utrolig bra skrevet!
02.04.2013, 20:31
URL: http://sabbiii.blogg.no
Postet av: Tulle gulle
I like it a lot
02.04.2013, 20:50
Postet av: Jenny Marie Nesse
Utrolig bra skrevet!!
02.04.2013, 20:53
URL: http://jennynesse.blogg.no/
Postet av: Reidun
Du er pustet på av gudene..
02.04.2013, 22:34
Postet av: Karin Boye
Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan

bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,

ont för det som växer

och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.

Skälvande av ängslan tungt de hänger,

klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -

tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,

svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och bara darra -

svårt att vilja stanna

och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,

Brister som i jubel trädets knoppar.

Då, när ingen rädsla längre håller,

faller i ett glitter kvistens droppar

glömmer att de skrämdes av det nya

glömmer att de ängslades för färden -

känner en sekund sin största trygghet,

vilar i den tillit

som skapar världen.
03.04.2013, 10:49
Postet av: Guro
Veldig bra skrevet og fint bilde!
20.04.2013, 18:00

Legg igjen en kommentar:

Navn:
Husk meg?
E-post:

Bloggadresse:

Kommentar:

Follow on BloglovinFollow on BloglovinFollow on BloglovinFollow on BloglovinFollow on BloglovinFollow on BloglovinFollow on BloglovinFollow on BloglovinFollow on BloglovinFollow on BloglovinFollow on BloglovinFollow on BloglovinFollow on Bloglovin


Hei, jeg heter Oda Linnea og er en jente på femten år fra Bergen. Jeg blogger hovedsaklig om hverdagen min, samt foto og mote. Jeg bruker kameraet Canon eos 550d + 50mm f/1.4.

+ Legg meg til som venn

Kontakt/sponsorer: odalbi@hotmail.com





Design laget av Julie Viktoria

hits